Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Inger Andersons blogg

LMNT i framtidenPosted by Lars Eriksson Sun, August 28, 2011 11:53:38
Jag är lärare i matematik, teknologi och fysik – egentligen pensionerad sedan 2007, men regelbundet avdammad vid terminsstarterna då diverse behov plötsligt tycks uppstå på min gamla skola, Lundellska skolan i Uppsala.

Under årsmötet i Umeå i våras råkade jag säga att om vi har en hemsida kanske ordföranden skulle ha en blogg där. Det är sådant man säger. Jag är egentligen inte en bloggartypen ( inte någon Facebook typ heller förresten). När man knappast hinner med att genomleva vardagen – hur ska man då få tid att dessutom skriva om den? Och är den så mycket att skriva om? För många år sedan hade jag ett samtal med en god vän. Hon hade en son som gick på ekonomisk linje (det var alltså före den parentes i det moderna svenska gymnasiets historia då vi inte hade något ekonomiskt program). Hon berättade att denna son skulle skriva ett arbete om företaget Gevalia. Han sökte på nätet, för det kunde man redan då, men hittade ingen information från företaget självt, för på den tiden hade företagen faktiskt ännu inte börjat med hemsidor och liknande. Däremot hittade han redan då flera rent personliga dagboksliknande kommentarer, typ: ”När jag kommer hem från arbetet kopplar jag av med en kopp Gevalia”, eller: ”Vi fick oväntat besök i helgen och vi festade på nybakta bullar och Gevaliakaffe”. Både min väninna och jag fnissade lite åt dessa narcissistiska personer som tydligen ansåg att trivialiteterna i deras liv kunde intressera någon utanför den allra närmaste kretsen. ”Why don´t they get a life” var väl vår inställning. Föga anade vi vad komma skulle.

Men en hemsida bör leva och en regelbunden ordförandeblogg - låt oss säga en gång i veckan – är ett steg i rätt riktning. Och när passar det bättre att börja än i september – skolstartsmånaden. De där dagarna i augusti räknar jag inte riktigt med, de är ungefär som reklamfilmerna på bio – en del av underhållningen men inte av det egentliga innehållet. Själv är jag pensionerad sedan länge men arbetar ändå några timmar i veckan på min gamla skola. D v s det brukar gälla några timmar i början av höstterminen och sedan bli fler och fler under läsårets gång. Nya behov tycks hela tiden uppstå. Klasser måste delas, utbrända lärare går ner i tjänst, någon nyanställd ungdom får plötsligt ett bättre erbjudande från en annan skola o s v. Allt flyter. Det här året undervisar jag i matematik på det s k SPRINT-programmet (språklig introduktion för relativt nyanlända invandrarungdomar – det gamla IVIK), men jag har redan hunnit vikariera för två kollegor. Det är faktiskt intressant att vara med vid införandet av ännu en ”ny” gymnasieskola. (Det är inte utan att den känns lite retro.) Jag återkommer med synpunkter om denna och med information om föreningsarbetet.


Inger Anderson