Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Drömmen om den gode läraren

LMNT i framtidenPosted by Inger Anderson Fri, October 12, 2012 16:59:10
Under en veckas höstsemester i Lund har jag läst andra tidningar än jag brukar. Tydligen har landshövding Margareta Pålsson (M) kommit med ett kontroversiellt uttalande. Hon har i Sydsvenskan uttryckt ett önskemål om att Lund och Malmö under en termin skulle byta lärare eftersom ett sådant byte skulle leda till förbättrade skolresultat för Malmöeleverna. En helskalemodell av ”Klass 9A” – såpan så att säga. Uttalandet har väckt berättigad kritik. Jag vet inte om Lundalärarna känner sig smickrade men utan tvekan känner sig Malmölärarna påhoppade. Samma tilltro till den gode läraren uttrycker Tomas Tobé, som leder arbetet med att ta fram Moderaternas nya utbildningspolitik. Han har varit i Ontario i Kanada och där blivit inspirerad. ”De skickar de bästa lärarna till de absolut sämsta skolorna för att arbeta med lärarcoaching och med att vända resultaten. De lyckas vända resultaten på väldigt kort tid” säger han till Sydsvenskans reporter. Ja, kanske det. Alla vet att föräldrarnas bakgrund har stor betydelse för barnets skolresultat. Dessutom börjar man nu alltmer diskutera den så kallade kamrateffekten vilken innebär att den enskilde elevens resultat beror på vilken klass/skola han befinner sig i. Ändå framhärdar skoldebattörerna och skolpolitikerna i tron på superpedagogen – den som genom en lustfylld undervisning ska leda eleverna fram till en fullständig måluppfyllelse helst utan att de egentligen behöver anstränga sig. Och det är inte fråga om några enstaka stjärnor – nej, via lärarutbildning och coaching ska alla lärare lyftas upp till denna nivå. Jag tror att det finns en övertro på vad lärarna kan åstadkomma. Visst, somliga lärare förklarar bättre än andra, somliga är roligare än andra, somliga är ambitiösare än andra. Och som elev vill man givetvis hellre ha en klar och redig, rolig ambitiös lärare än en surrig, tråkig och slö. Men de flesta av de lärare jag stött på under min långa tid i skolan (som elev och lärare) har varit hyfsat bra och kan man egentligen förvänta sig så mycket mera? Vid mitt förra besök i Lund läste jag i Sydsvenskan att endast 10 % av kommunens busschaufförer var riktigt bra. 10 % var riktigt dåliga och de övriga var OK. Så är det nog i de flesta branscher, skulle jag tro. Dessutom är det ju så att en person som har de egenskaper som behövs för att bli en stjärnpedagog faktiskt även har möjligheter att bli stjärna i en mängd andra professioner. Så svårt är det nämligen att vara en god lärare. Och i dessa andra möjliga professioner erbjuds personen i fråga högre lön, bättre arbetsmiljö, gedignare kompetensutveckling och vidgade karriärvägar. Så det är inte alls säkert – snarare är det numera inte särskilt troligt – att personen väljer läraryrket.