Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Ska läxhjälp behövas

LMNT i framtidenPosted by Inger Anderson Fri, December 07, 2012 16:29:41

I dagarna debatteras RUT-avdrag för läxhjälp vitt och brett. Debatten spänner över ett vidsträckt fält och berör allt från skattepolitik till den svenska skolans förfall sedan 40-talet. Och ska överhuvudtaget de stackars eleverna plågas av läxor efter en lång dags hårt skolarbete? Och visst kan man ha åsikter om det mesta – själv tycker jag liksom Anders Wijkman och Johan Rockström att skatt på hållbar konsumtion och arbete bör sänkas och i så fall är RUT-avdrag för så mycket som möjligt kanske ett steg i rätt riktning. Säga vad man vill om privatundervisning för överklassens barn (vilket det enligt debatten är frågan om) men den bidrar i ganska liten grad till koldioxideffekten. Men skatteproblemet bör väl diskuteras i ett större sammanhang och inte utgående från ett speciellt exempel med till synes stark emotionell laddning.

Det jag emellertid tycker är märkligt är inställningen till läxor och läxhjälp. Det verkar att finnas ett närmast bottenlöst behov av läxhjälp som nu måste åtgärdas. Tydligen har Jan Björklund antytt att det borde bli obligatoriskt för skolorna att anordna läxhjälp för alla och socialdemokraterna är inne på samma lagstiftningslinje.

Jag fick häromdagen ett mail från Lärarförbundet betitlat ”Läxhjälp för alla”. Där skriver Eva-Lis Sirén:

”Det är utmärkt att politikerna nu börjar tänka i andra banor än att läxhjälpen ska knytas till föräldrarnas möjlighet att göra skatteavdrag. Skolans uppdrag är att ge alla elever en likvärdig utbildning då borde självklart alla elever omfattas av politiska åtgärder för att stötta detta”

Vidare:

”Lärarförbundet har beräknat kostnaden för en timmes kvalificerad läxhjälp en gång i veckan för varje klass. Det skulle enligt dessa preliminära beräkningar kosta i storleksordningen 600-700 miljoner kronor.

- För den summan får man ut väldigt mycket stöd och hjälp till de elever som bäst behöver det.”

Får man verkligen det?

För det första – vilka elever kommer att gå på läxläsning i skolan? Ska man förbjuda ”duktiga” elever eller elever vars föräldrar har akademisk utbildning eller inkomst över en viss nivå. Gör man inte det så löper man ju risken att läxhjälpen överutnyttjas av ”dom rika” och då har vi ju igen en överföring av skattemedel från behövande till dem som egentligen har råd att betala.

För det andra – det förekommer redan räknestugor och liknande på gymnasieskolan. De besöks enligt min erfarenhet av ganska få elever och nästan aldrig av dem ”som bäst behöver” hjälp. Det som utmärker elever som klarar skolan dåligt är för det mesta att de inte utnyttjar skolundervisningen, vare sig det gäller vanliga lektioner eller stöd utanför den ordinarie undervisningen. Jag har varit med om att elever har kommit till en räknestuga, slängt upp boken på bordet och sagt: ”Vi ska ha prov i övermorgon och jag har inte gjort något på hela terminen, så nu måste du förklara allt för mig”.

För det tredje – många elever tycks inte kunna utföra skolarbete annat än i en 1-1-situation. De måste vara ensamma med läraren. De kommer inte att vara hjälpta av ”en timmes kvalificerad läxhjälp en gång i veckan för varje klass”.

För det fjärde – det är väl allmänt känt att många elever anser att arbetsmiljön i skolan är dålig med stök och stoj och många distraherande inslag. Det är förmodligen en orsak till de försämrade resultaten. Varför skulle läxläsningstimmarna vara annorlunda?

För det femte – jag tycker inte att läxläsningshjälp ska behövas. Läxorna ska inte vara utformade på det sättet. I Svenska Dagbladets nätdebatt skriver en läsare:

”Jag är lärare(tack och lov inte i Sverige) och de läxor jag delar ut har förstås ett syfte och en koppling till det vi håller på med i klassrummet för tillfället. Normalt är läxan en förberedelse inför kommande lektion/tema. Läxorna ska inte vara svåra eftersom eleverna ska klara dem på egen hand. Mina elever har ingen nytta av läxhjälp eftersom de aldrig får läxuppgifter som de inte kan lösa själva.”

En annan läsare påpekar att tiden i skolan inte räcker till själva övandet och att poängen med läxorna är att öva basfärdigheter. Detta ska gå utan hjälp.

Jag håller med. Undervisningen i skolan ska vara sådan att eleverna kan klara sina läxor på egen hand. En lagstiftning om obligatoriska läxläsningstimmar kan vara kontraproduktivt eftersom det uppmuntrar läraren att ge ”för svåra” läxor och dessutom fråntar henne ansvaret att förbereda läxan – eleverna ska ju ändå få hjälp på läxläsningstimmarna så då gör det ju inget om de kör fast. Och politikerna kan förstås tillåta klasserna att bli allt större – eleverna får ju extra hjälp utanför den ordinarie undervisningstiden, så de kan inte klaga.