Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Särbegåvningar

LMNT i framtidenPosted by Inger Anderson Sun, October 23, 2011 18:21:46

Särbegåvning

Under de senaste två veckorna har Svenska Dagbladet haft en intressant artikelserie om särbegåvning och särbegåvningar. Som alltid har skolan fått sin släng av sleven – en typisk rubrik är ”Alltför lätta uppgifter gjorde Ruben stökig”. Nu tror jag inte kritiken är helt oberättigad – begåvade elever har inte precis högprioriterats i svensk skola under de senaste decennierna. Hur ofta har jag inte hört någon trosviss skolpolitiker/tjänsteman ”med hjärtat åt vänster” som det så vackert heter säga något i stil med ”Begåvningarna klarar sig alltid”. Det är ett mycket märkligt uttalande – alla måste väl ändå inse att det finns massor med begåvningar som INTE klarat sig. Och om man verkligen tror att begåvningarna ALLTID klarar sig måste man ju dra slutsatsen att alla människor som INTE klarat sig i livet är obegåvade – hade de varit begåvade skulle de ha klarat sig eftersom ”begåvningarna klarar sig ALLTID”. Vad man egentligen menar är väl att elever med en för studier gynnsam socioekonomisk bakgrund OFTA lyckas i skolan även om de inte där får sådana utmaningar som de skulle må väl av.

Enligt tidningen har intresset för särbegåvning under de senaste 30 åren ökat kraftigt internationellt, medan forskare som studerat hur särbegåvningar tas om hand i den svenska skolan beskriver Sverige som inneslutet i en glasbubbla av ointresse och okunskap när det gäller denna typ av elever. Kanske det. Många har tydligen upplevt skolåren som en mycket mörk tid.

Den mest intressanta artikeln var ändå den sista som hade rubriken ”Talang är överskattat”. Där säger en professor i psykologi att betydelsen av medfödd begåvning är oerhört överskattat. Det är arbetsinsatsen som gör susen. Han framhåller att forskarna letat i 50 år efter ”begåvningsgener” men inte hittat någon. Däremot har man funnit direkt korrelation mellan arbetsinsats och skicklighet hos violinister. De som spelar bäst har spelat mest – ända sedan tonåren. Och samma gäller tydligen inom andra områden – professorn och hans kollegor har studerat begåvningar inom fotboll, schack, kirurgi, musik, alfapet och skrivande. Emellertid räcker det inte att öva mycket – man måste också öva rätt. Det gör man genom att hela tiden öva på gränsen till sin förmåga, helst under ledning av en duktig lärare. (Min kursivering)

Så här har vi vår uppgift både när det gäller särbegåvningar och andra elever: Det gäller att dels få dem att förstå att hårt arbete lönar sig, dels hjälpa dem att arbeta på gränsen av sin förmåga.