Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Högskoleprovet

LMNT i framtidenPosted by Inger Anderson Mon, October 31, 2011 17:08:26

Mattemaffian slår till igen

I lördags skrev 47 274 personer höstens högskoleprov. Provformatet har ändrats så att provet nu innehåller mer matematik än tidigare. Det består av åtta delprov och den “kvantitativa” delen är nu lika stor som den verbala. Den innehåller förutom rent matematiska uppgifter även uppgifter som kräver logiskt och analytiskt tänkande. Per Acke Orstadius skyller förmodligen på matematiklobbyisterna - dessa sinistra grå eminenser. Och de har kanske varit i farten - vad vet jag. Skälet till ändringen är väl annars att det nya provet förväntas ge en bättre prognos än det gamla. Det kan säkert stämma. Jag minns att jag på 60-talet läste om en undersökning som visade att studentbetyget i matematik gav bättre prognos för framgångsrika universitetsstudier i historia än studentbetyget i historia.

Av kommentarerna i pressen att döma gör utökningen av matematikdelen på något sätt provet jobbigare. Rubrikerna i Sydsvenskan respektive Svenska Dagbladet lyder “Matte utmaning i nytt prov” och “Matten problem i högskoleprov“. Matte är synonymt med utmaningar och problem - det tas mer eller mindre för givet. Stackars presumtiva högskolestuderande - ska de nu förväntas kunna räkna också! I själva verket har ordkunskapstestet som nu halverats tidigare varit något av en stötesten - detta på grund av de ovanliga och ofta lite ålderdomliga orden. Det finns säkert en och annan provdeltagare som upplever utökningen av den kvantitativa delen på bekostnad av den verbala som en fördel.

Jag fäster mig vid att en intervjuad provdeltagare i Stockholm säger: “Det var alldeles för mycket matte. Jag går samhällsvetenskapligt program och vi har matte bara en gång i veckan.” Matte endast en gång i veckan bäddar faktiskt för misslyckanden. Före kommunaliseringen klagade skoldebattörer ofta över “den heliga 40-minuterslektionen” som ansågs ligga som en våt filt över varje försök till pedagogisk förnyelse. Och självklart innebar den tidens bestämmelser ovanifrån en begränsning av lärarnas frihet. Men frågan är om de regler som stadgade ett visst antal lektioner per vecka i olika ämnen ändå inte i de flesta fall gav möjligheter till en mer pedagogisk uppläggning av undervisningen än den “kreativa” schemaläggning som vi har nu.