Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Spelar utbildning någon roll för vårt ekonomiska välstånd?

LMNT i framtidenPosted by Inger Anderson Wed, September 19, 2012 17:11:35
I somras råkade jag komma över en bok med titeln ”23 things they didn´t tell you about capitalism”. I boken fanns ett kapitel som handlade om utbildningens betydelse för vårt ekonomiska välstånd. Enligt författaren Ha–Joon Chang (professor i ekonomi (närmare bestämt ”Political Economy of Development”) vid universitetet i Cambridge finns det egentligen inget vetenskapligt belägg för att en bättre utbildningsnivå hos befolkningen leder till större samhälleligt välstånd . Han antyder att det snarare är så att välfärd leder till högre utbildningsnivå – rika länder har helt enkelt råd att bygga ut den högre utbildningen även om den inte ”lönar sig”. Chang anser inte att nutidens högproduktiva samhällen kräver mycket mera kunskap än tidigare – kunskap har alltid varit en källa till välstånd. Faktum är att det på många områden krävs mindre kunskap nu än tidigare – för inte så länge sedan förutsattes t ex en viss räkneskicklighet hos affärsbiträden. Han påpekar att en vanlig smed i ett utvecklingsland förmodligen vet mer om metallers egenskaper med avseende på verktygsframställning än de flesta anställda hos Bosch och Black and Decker. Och en anställd i en av de små elektronikverkstäder som kantar gatorna i fattiga länders storstäder kan förmodligen fixa många fler fel än en anställd vid Sony. Det faktum att mänskigheten nu kollektivt besitter en mycket högre kunskap än tidigare betyder inte att alla, eller ens majoriteten, behöver en högre utbildning än tidigare. Chang pekar vidare på att det inte finns något som helst samband mellan ett lands kunskapsnivå i matematik i ungdomsskolan och landets rikedom. Han tar som exempel resultaten i TIMSS 2007. USA som fortfarande är ett av världens rikaste länder rankade där lägre än ett flertal länder i Östasien men också lägre än Kazakstan, Lettland, Ryssland och Litauen. Barn i alla andra rika europeiska länder, utom Storbritannien och Nederländerna, rankade lägre än barnen i USA. Norge, som nu tydligen är världens rikaste land (uttryckt i per capita inkomst), låg sämre till än alla rika länder i Europa men också sämre än många fattigare länder som t ex Tjeckien, Slovenien, Armenien och Serbien. (Före detta socialistiska länder är bra i matematik men har inte kommit i kapp ekonomiskt.) Det verkar nästan som om rika länder har råd att ha låg nivå på matematikundervisningen. Att behovet av utbildning betonas så starkt beror enligt boken på att den ger arbetsgivarna ett enkelt sorteringsinstrument. Man anställer det mest välutbildade – alltför fel blir det väl sällan. Så startar osund utbildningsspiral i länder som har råd. När väl den befolkningsandel som nått en viss utbildningsnivå uppgår till ett visst tröskelvärde måste alla studera vidare till denna nivå – annars blir man utsorterad. Men det innebär givetvis att utbildningen blir allt mindre värd och så måste alla plötsligt ta sig upp till nästa nivå. Chang anser absolut inte att det är fel att satsa på utbildning utan menar att vi ska tänka om när det gäller utbildningens roll. Vi ska bara inte tro att den leder till högre ekonomiskt välstånd. Problemet med den ensidiga fokuseringen på den ekonomiska nyttan med högre utbildning har gjort att andra syften kommit i skymundan. En mera realistisk syn på utbildningens betydelse för den ekonomiska välfärden skulle kunna leda bort från en alltför centraliserad nyttofixerad utbildningsplanering och förbättra utbildningskvaliteten. Jag tycker att Changs resonemang är intressant att ha i bakhuvudet när man följer den svenska skoldebatten, där utbildningens betydelse för det ekonomiska välståndet tas för given och där det ständigt hävdas att ”kunskapssamhället” kräver allt högre kunskapsnivå hos varje enskild medborgare. Det gäller såväl när moderaterna förfasar sig över att 8 % av ungdomarna väljer estetiskt program som när företrädare för näringslivet diskuterar regeringens förslag till en ettårig gymnasieutbildning.