Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Tummen ner för ettårig gymnasieskola

LMNT i framtidenPosted by Inger Anderson Tue, September 25, 2012 17:05:19
Förra veckan diskuterades regeringens förslag till ettårig gymnasieskola livligt i pressen. Förslaget har kritiserades i ett flertal dagstidningar – i Svenska Dagbladet av Olle Asplund (utredningschef IF Metall): ”Skrota idén om ett ettårigt gymnasium” och av ett antal företrädare för näringslivet: ”Björklunds förslag öppnar inte dörrarna”. Överhuvudtaget är kommentarerna i pressen nästa enbart negativa. Expressen anser t ex att ”Björklunds idé framstår som panisk”. I den nätdebatt som följer tidningsartiklarna finns emellertid både gillande och ogillande röster. ”God idé, allt som gör att de avhåller sig från att dagligen slå dank är bra.” Utan att ta ställning till förslaget – det är fullt möjligt att det är riktigt dåligt - tycker jag ändå att vissa av motargumenten är lite märkliga. Olle Asplund skriver t ex: ”Ungdomar med denna utbildningsbakgrund kommer ständigt att få ställa sig sist i kön av arbetssökande till ett jobb.” Men var tror Asplund att dessa ungdomar står nu? Och har man en kö kommer väl alltid någon att stå sist. Asplund anser också att begreppet gymnasium i framtiden kommer att devalveras genom denna reform, eftersom det uppenbarligen kommer att kunna vara lite av varje. Men begreppet gymnasium devalveras även av att omvärldens krav på godkända elever (100 % av årskullen helst) leder till ett urholkat betygssystem och ständigt sjunkande krav. Sedan kommer Asplund in på resonemanget om ”högproduktiva jobb”. Han skriver: ”Regeringen har inte kunnat klargöra vilken arbetsmarknad de tänker sig för ungdomar som hamnar i denna skolform. Att en eventuell sådan kännetecknas av enkla arbetsuppgifter utan särskilda kunskapskrav gör det naturligt att anta att det rör sig om mycket lågproduktiva jobb. Exakt det som Sverige behöver röra sig bort ifrån om vi ska behålla den tätplats i välståndsligan som regeringen i andra sammanhang säger sig eftersträva.” Men det är inte självklart att högproduktiva verksamheter kräver högt utbildad arbetskraft på varje post. Sveriges transportsystem t ex är säkert betydligt mera högproduktivt nu än för 100 år sedan. Det beror på att infrastrukturen är bättre. Vägnätet är välutbyggt och väl underhållet (nåja), broförbindelser har ersatt färjor, fordonen är snabbare och säkrare, logistiken är mer avancerad. Och visst, allt detta har åstadkommits med hjälp av ingenjörer och systemmän, och sådana behövs, men det betyder inte att varje truckförare måste ha väsentligt mycket högre teoretisk kompetens än låt oss säga en kusk eller timmerflottare i början av 1900-talet. (Duktigt folk!) Vidare behövs samma typ av lokalvård på ett högproduktivt företag som på ett lågproduktivt. (Jag måste för övrigt erkänna att jag inte riktigt vet vad som menas med ”högproduktivt” och ”lågproduktivt”. Människor som talar varmt för utbildning yttrar sig ofta föraktfullt om ”McDonalds jobb” men visst är McDonalds i någon mening högproduktivt? De framställer i alla fall en väldig massa hamburgare på kort tid. Och nog kommer vi att behöva snabbmatställen även om vårt samhälle i framtiden blir allt mera högproduktivt?) Själv tycker jag att det måste vara direkt ångestskapande för den som av olika skäl har stora svårigheter i skolan att ständigt omtalas som en given förlorare. Det kan inte heller vara så kul för den som städar eller sitter i snabbköpskassa att om och om igen läsa att de har jobb som egentligen inte har någon plats i ett högproduktivt samhälle. Det är också ganska nedstämmande för lärare att hela tiden få höra att de misslyckas därför att de inte lyckas driva fram ALLA till ett fullständigt slutbetyg. En studievägledare på min skola sade en gång till mig: ” Det finns elever som går ut från gymnasiet som kanske bara har klarat av 50 % av kurserna. Om folk visste vilka hur de har det, vilken bakgrund de kommer ifrån, vilka förutsättningar de har och vilka förkunskaper de hade när de kom hit så skulle alla förstå att både skolan och de själva uträttat storverk. Men allt som inte är 100 % ses som ett misslyckande”.