Ordförandens blogg

Ordförandens blogg

Om bloggen

text om bloggen

Svagbegåvad tabu i skolan

LMNT i framtidenPosted by Inger Anderson Fri, October 19, 2012 14:40:36
Svenska Dagbladet har i veckan haft en artikelserie om ”svagbegåvade” – människor som har svårt för att tillägna sig teoretiska kunskaper trots att de inte har adhd, dyslexi eller liknande diagnoser. Svårigheterna hänförs i artiklarna till låg intelligenskvot. Serien utgör en intressant läsning. För det första visste jag inte att man fick använda uttrycket ”svagbegåvad”. Jag tror aldrig att jag hört någon lärarkollega använda det uttrycket – vi är mycket försiktiga när vi uttalar oss om eleverna. Inte heller trodde jag att det var politiskt korrekt att hänvisa till intelligenskvot – igen, det är inte något som lärare gör. Men det är tydligen OK för psykologer och neurologer. Lärarna kommer överhuvudtaget knappast till tals i serien - däremot ett antal personer som givetvis har synpunkter på lärarna. Psykologen Gunilla Carlsson Kendall (Barnneurologiska utredningsinstitutet på Karolinska) säger att ingen vill erkänna att eleven har allmänt svårt för sig trots att detta kanske är den vanligaste förklaringen till skolsvårigheter. Förr sade man glatt att den eller den ”inte hade läshuvud”, men den förklaringen har fallit i vanrykte. Nu måste man hitta någon annan förklaring, vilket gör att denna typ av elever kommer tillbaka till instituet för utredning efter utredning. ”Om man kan prata om det här i skolan, om det är en dimension att barn kan ha svårt med teoretiskt tänkande tror jag absolut att lärarna kan känna igen de här eleverna utan att det ska behövas en psykologutredning” säger hon. Ja, tänk, det tror jag också! Det gör vi ju redan. Men som sagt – vissa saker får man inte säga i klartext. Elisabeth Fernell, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet, menar att allt fler elever med svag begåvning remitteras till sjukvården för utredning. Hon ifrågasätter om skolans mål är realistiska. De borde vara satta så att även svagbegåvade har möjlighet att uppfylla dem. Intressant är att Fernell framhåller att elever med svag teoretisk begåvning ofta får höra: ”Du kan bara du vill” eller ”Skärp dig nu”. Här gör lärarna uppenbarligen fel, eftersom de här eleverna ofta verkligen försöker. Jag håller helt med. Men vi lärare får ju å andra sidan ständigt höra att det är förväntningarna det kommer an på. Bara vi har höga förväntningar och ställer höga krav så kommer även de svagaste eleverna att blomma upp. Tala om dubbla budskap. I seriens andra artikel intervjuas Ulla Ek, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hon påpekar att begåvning är mer än en IQ-siffra och att de flesta barn med svag teoretisk begåvning uppvisar starkare och svagare sidor på IQ-test och att de dessutom ofta har andra styrkor - de kan vara duktiga i musik och idrott t ex . Men det går inte att komma ifrån att skolans fokus är sådant att skolframgång korrelerar tämligen väl med IQ-resultat. Gruppen ”svagbegåvade” uppgår till ca 14 % och av dessa kanske hälften kan beräknas få stora svårigheter i skolan. Enligt Ulla Ek ingår 7,5 poäng specialpedagogik i lärarutbildningen vid Stockholm universitet och det som där tas upp om allmänt svag begåvning är försvinnande litet. Hon efterlyser också mycket mer skolforskning om svag begåvning. Vilka metoder är verksamma för denna typ av elever och under vilka förhållanden fungerar de? Forskning om svag begåvning har låg status och det finns försvinnande få studier om man jämför med forskning om adhd och dyslexi. Jag tycker det är märkligt. Vadå dålig status? Har det att göra med att pedagoger helt enkelt inte vill erkänna problemet? På en lista över anställda vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet hittar jag 203 namn. Av dessa är ungefär 20 administratörer, men de övriga 180 eller så är lärare, forskare, doktorander. Är det för mycket begärt att några av dessa skulle ägna sig åt forskning kring elever med stora svårigheter för teoretiska studier, nu när det ständigt tjatas om den dåliga måluppfyllelsen. Beror det på att svenska pedagoger sitter och väntar på att den gode läraren ska dyka upp som en annan Godot? När han väl är på scenen spelar ju elevernas förutsättningar ingen roll. Ulla Ek nämner också resultaten från en indisk studie. Där fick barn (femton stycken 7-9-åringar) med IQ 70-90 individualiserad undervisning fem timmar i veckan i matematik och läsning och skrivning. Försöket pågick bara i fyra månader, men eleverna gjorde tydliga framsteg. Tretton av barnen förbättrades i något av de tre ämnena och hälften i alla tre ämnena. Såvitt jag förstår innebär individualiserad undervisning här att en lärare satt med en elev fem timmar i veckan. Under sådana omständigheter fungerar säkert individualisering.


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.